Olle Olsson Hagalund (som han brukade signera sina verk) förekommer ofta själv i sina målningar …
… som här där han syns till hälften skymd av en flottist i folkmängden …
… intill dansbanan på Gröna Lund på 1940-talet, längst ned till höger på tavlan, …
… som tillsammans med ett hundratal verk (många, likt denna målning, med motiv från gamla Hagalund) visas i en magnifik utställning på Sven-Harrys konstmuseum i Vasaparken.
Men även flera Stockholmsmotiv finns med på utställningen, som denna målning från Odenplan på 1960-talet …
.. och denna målning från den numera försvunna Hamngatsbacken med telefontornet i bakgrunden från 1950-talet …
… och denna försommarscen vid Djurgårdsbron från 1944.
Olle Olssons dotter Lena Olsson-Petrén, här framför en tidig målning (”Efter loppet” på Ulriksdal från 1932, påverkad av den belgiske konstnären James Ensor) berättade att hon aldrig såg sin pappa måla. Ändå hann han med så mycket.
På utställningen finns också Kent Fernströms fina modell av en del av gamla Hagalund att beskåda. Allt är borta idag utom de tre husen med gröna pluppar på, det bortre Olle Olsson-huset. Utställningens curator Anna-Karin Pusic i svart kavaj och vitt linne.
Vem hade i dag kunnat erinra sig den unika miljön gamla Hagalund i Solna med alla sina kåkar byggda med gedigen hantverkskunskap och fantasirik snickarglädje från slutet av 1800-talets om inte en av dess mest hängivna invånare, konstnären Olle Olsson (1904-1972), hade målat av dessa miljöer och människor med sin kärleksfulla pensel medan det gamla samhället ännu existerade.
När man går runt på den nya utställningen med ett hundratal verk av Olle Olsson på Sven-Harrys konstmuseum i Vasaparken inser man vilket oåterkallerligt misstag politikerna i Solna gjorde när de bestämde att allt skulle rivas (det var som om politikerna i Stockholm skulle bestämt sig för att riva hela Gamla stan).
Nu blev några av husen ändå kvar, bland annat Olle Olssons, men det fick han inte själv uppleva. Tre år efter hans död bestämde sig politikerna för att ge efter för opinionen och låta Olle Olsson-huset undgå grävskoporna.
Även om Olle Olsson målade alla sina tavlor i ateljén i Hagalund så hämtade han inspiration också från andra håll. Bland annat finns ett par sevärda målningar med motiv från miljöer inne i Stockholm som skattat åt förgängelsen, som Hamngatsbacken och gamla Odenplan exempelvis.
Det är en magnifik utställning som gästkuratorn Anna-Karin Pusic presenterar med ett brett urval av Olle Olssons verk. Olle Olssons dotter Lena Olsson-Petrén berättade på pressvisningen att hon aldrig såg sin pappa måla. Ändå hann han med så mycket. Det är vi tacksamma för så här i efterhand. PS. Ett extraplus för en välproducerad utställningskatalog.