”Nu ska vi åka ned till Kungsgatan. Det tar bara fyra minuter”, minns jag att pappa sade när vi var på väg ned för trapporna i Sankt Eriksplans nya tunnelbanestation. ”Bara fyra minuter”, minns jag också att jag tänkte. Det var en svindlande kort tid som jag mätte ut genom att följa den stora sekundvisaren på mitt armbandsur under färden. Jag var elva år. Det var 1952 när tunnelbanans första gren öppnade ned till stan.
Tolv elever på Grillska gymnasiets konditorlinje stod hela fredagen och bakade en 75 meter lång prinsesstårta i form av ett tunnelbanetåg …
… som de serverade gratis på Röda linjens 50-årskalas …
… på Liljeholmens tunnelbaneperrong.
Men det var inte den gröna linjen som firades med tårtkalas på Liljeholmens tunnelbaneperrong på lördagen. Det var för den röda linjen som det firades femtioårsjubileum. Den 5 april 1964 åkte Röda linjens tunnelbanetåg för första gången mellan Centralen och Fruängen och Örnsberg.
I ett vackert gammalt renoverat gammalt tunnelbanetåg från 50-talet kunde man också äta sin tårta …
… eller bara sitta och tänka tillbaka på gamla tider.
För att fira jubileet bjöd SL på musik, ballonger och en sjuttiofem meter lång prinsesstårta i form av tunnelbanetåg som kapades i drygt femtonhundra bitar. De konsumerades i ett gammal vackert upprustat tunnelbanetåg från 50-talet tidsenligt upprustat med Stockholms spårvägars SS-logga och gamla reklamskyltar för tvättmedlet Surf och andra numera bortglömda produkter.
Det gamla tåget var dekorerat därfram på samma sätt som vid premiärturen till Fruängen och Örnsberg den 5 april 1964.