Isbrytaren Sankt Erik i februari 1960. Foto: Sjöhistoriska museet
Isbrytaren Sankt Erik på 100-årsdagen 24 oktober 2014 vid piren intill Galärvarvets kaj.
I isbrytaren Sankt Eriks restaurerade eleganta salong firades på fredagskvällen fartygets 100-års-dag (hon sjösattes på Finnboda varv 24 oktober 1914) med en liten fest för inbjudna notabiliteter som Hamndirektören, Sjöfartverkets generaldirektör, Isbrytardirektören, Överintendenten för Statens maritima museer med flera, sammanlagt sexton personer.
Dukat i fina salongen för de höga gästerna inför 100-årsfirandet i fina salongen.
Innan gästerna anlände visade mig chefen för Sjöhistoriska museet Hans-Lennart Ohlsson runt i ”den gamla damens” inre, maskinrum, manskapshytter, salong mm. Det kändes som att vandra runt i en historiskt förgången tid. Vilken tur att Sankt Erik fick bli museifartyg 1980 och inte skrotades som Isbrytaren I på sin tid. Sankt Erik hette från början Isbrytaren II men fick sitt nuvarande namn 1959 när hon byggdes om för oljeeldning istället för koks.
Hans-Lennart Ohlsson visade mej runt i Sankt Eriks inre före festen, här o maskinrummet …
Nu ligger hon för gott förtöjd vid Galärvarvet. Men Hans-Lennart Ohlsson hoppas att man ska kunna köra en maskin nästa år (då det stora 100-årsjubileet äger rum) dock utan att hon lämnar piren. Det är inte fel att fira 100-årsdagen 2015 också. Det var nämligen i mars 1915 som hon överlämnades från varvet till ägaren Stockholms stad och på nyårsafton samma år var det dags för den första assistansen.
… och här i pannrummet där eldarna förr hävde in koks i pannorna …
”Klockan 9.05 fm. påträffades s/s Ulla av Esbjerg fast i isen på Waxholmsfjärden. Isbrytaren II bogserade henne loss och fortsatte”, heter det kort och koncist i loggboken om den första hjälpoperationen för nästan hundra år sedan.
… och här i övermaskinistens hytt.