Karl Ove Knausgård har skrivit en utredande essä …
… i boken ”Nackar” …
… av fotografen Thomas Wågström.
Fotografen Thomas Wågström har tagit individualiserande (men ändå inte) porträtt på människor bakifrån och samlat ett drygt femtiotal av bilderna i boken ”Nackar” (Bokförlaget Max Ström), en fin och tankeväckande liten volym med en utredande essä ”Ansiktets baksida” av författaren Karl Ove Knausgård. ”En nacke kan inte vara modern. En nacke finns i tiden, tillhör tiden, men formas inte av den. Hade man kunnat ta dessa bilder för tiotusen år sedan, skulle de ha blivit likadana” skriver han. Kanske det. Tål att grubbla över.
På bokreleasen i förlagets lokal på Skeppsholmen på onsdagskvällen läste Karl Ove Knausgård ur sin essä, just det stycke som gjorde det starkaste intrycket på mig när jag först tog del av det, en inlevelsefull skildring av när hans fjärde barn, en dotter, föddes på sjukhuset i Helsingborg. Sista raderna: ”Ett nyfött barn saknar nackmuskulatur, vilket gör att utsattheten och hjälplösheten är total, barnet kan inte förflytta sig, inte ens hålla upp huvudet själv, utan måste få stöd av andra människors händer, hållas upp mot andras ansikten, som är det första det ser när det öppnar ögonen. Och så träder hon in i den krets av ansikten som hon ska vara i så länge hon lever”.
Signeringskön var lång. Karl Ove Knausgård till vänster ochThomas Wågströms nacke till höger.
Den ville nästan aldrig ta slut, kön med människor som ville ha sina nyköpta exemplar av boken signerade av fotografen och författaren.