De små s.k. campingstugorna i Hökarängens friluftsområde i Farsta hotas av rivning.
Stugägarna, med Sara Sebelius (närmast i bild) som talesperson, presenterade sitt förslag för områdets framtid …
… för stadsbyggnadskontorets Anna-Stina Bokander och Martin Styring (sittande) …
… med kullerstensgator in i området och stenlagda barnvagnsslingor och bevarade stugor …
… istället för tre våningar höga stadsradhus och stadsvillor (gulmarkerade) inne i det nuvarande campingstugormrådet enligt stadsbyggnadskontorets programförslag. Den rödmarkerade flerfamiljsbebyggelsen (mot Perstorpsvägen/Nynäsvägen) har stugägarna inget emot.
Vid Drevviken i Farsta ligger det natursköna område där ett åttiotal så kallade campingstugpor funnits i många år. Nu finns planer på att riva stugor och istället bygga stadsradhus och stadsvillor i området som består av ädellövskog och öppna gläntor.
Stugägarna kämpar för att få vara kvar och för att områdets naturliga karaktär bevaras istället för att där byggs stadsradhus och stadsvillor och naturen förvandlas till anlagd park, vilket de anser kommer att ske om det så kallade programförslaget, som nu är ute på remiss, realiseras.
På onsdagen presenterade stugägarna sina idéer för naturområdets framtid för de planeringsansvariga på stadsbyggnadskontoret Anna-Stina Bokander och Martin Styring
Sara Sebelius, aktiv i Hökarängens friluftsförening, höll med om att området i dag kan uppfattas som privat (även om det inte är det) av utomstående besökare. Hon visade en skiss på hur området skulle kunna öppnas upp och göras tillgängligare (utan att stugorna rivs) med kullerstensgator som anläggs in i området, stenlagda barnsvagnsslingor, trappor ned till Drevviken och bättre belysning; allt för att alla utomstående ska känna sig välkomna att fritt ströva omkring och vistas i området.
Om stugägarna vräks och det byggs stadsradhus och stadsvillor privatiseras det fina skogsområdet, menade hon och tryckte på att det är viktigt att bevara naturen som den är i stället för att anlägga en konstgjord park, till exempel genom att spränga bort det lilla berget och uppföra en konstgjord klättervägg i stället.
Av de 600-700 lägenheter som är tänkt att byggas i hela området (kallat Karlsviks strand) skulle 150-200 hamna i skogsområdet där campingstugorna ligger. Sara Sebelius och de fyrtiotal stugägare som deltog i samrådsmötet hade inget emot den övriga exploateringen och menade att man kanske skulle kunna öka exploateringen utanför själva naturområdet för att kompensera för de lägenheter som inte borde byggs i själva naturområdet med sin värdefulla ädellövskog.
Både Anna-Stina Bokander och Martin Styring från stadsbyggnadskontoret betonade att planeringen ännu så länge är inne i ett väldigt tidigt skede och uppmanade stugägarna att lämna in sina idéer på programförslaget innan remisstiden går ut i september.
Själv har jag besökt Hökarängens friluftsområde med sina campingstugor många gånger. Det har en alldeles särskild charm. Dessutom har det ett kulturhistoriskt värd med anor från trettiotalet när tvåveckorssemestern infördes och arbetare fick uppföra enkla demonteringsbara s.k. tältstugor som sommarnöje. Numera är stugorna små och stationära och ägs av medlemmarna själva.