Efter att ha bott tretton år vid Beckholmssundet är Geir Hansteen Jörgensen uppsagd från sin kajplats …
… och måste flytta före onsdag i nästa vecka om inte kronofogden ska lägga beslag på hans fartyg Balodan. Men han vet inte vart han ska flytta. Han har inte fått någon annan kajplats anvisad.
Samma sak gäller Christer Gustavsson …
… som legat vid samma kaj och bott på sitt segelfartyg Gunhild …
… ännu längre. Han kan inte återvända till sin kajplats där han bott sedan decennier (bilden) när han måste lämna sin tillfälliga plats på reparationskajen på andra sidan Beckholmen.
Och samma öde drabbar den gamla minläggaren Fällaren (i förgrunden, bakom ligger Balodan) som haft sin kajplats på Beckholmen längst av de tre fartygen. Oklart vart den ska ta vägen i nästa vecka.
På onsdag i nästa vecka kommer kronofogden och tar tre stora bostadsfartyg i beslag för att ”destruera” dem om de inte flyttat. Men de har ingenstans att ta vägen. Det finns inga lediga kajplatser i Stockholmstrakten.
De är uppsagda från sina kajplatser på Beckholmen vid Beckholmssundet mittemot Djurgårdsvarvet efter att ha hyrt av Djurgårdsförvaltningen i många år.
Geir Hansteen Jörgensen har sedan 2002 bott med sin 14-årige son på det gamla lotsfartyget, som en gång hette Tjb 140 (Sjöfartsverkets tjänstebåt 140, byggd 1938) numera Balodan, vid Beckholmssundet, medan Christer Gustavsson har bott där på det k-märkta segelfartyget Gunhild (den sista vätterslupen byggd 1905) med sin 14-årige son ännu längre. Det tredje fartyget som måste flytta från Beckholmen är den gamla minläggaren Fällaren.
Ingen av de tre vet vart de ska ta vägen. Christer Gustavsson som i decennier jobbat med att byta ut i stort sett alla delar på Gunhild kan vara kvar en tid på Beckholmen eftersom Gunhild ligger vid Beckholmens Dockförenings reparationskaj på andra sidan holmen. Men de övriga två vet inte vart de ska styra kosan i början på nästa vecka.
Geir Hansteen Jörgensen, Christer Gustavsson och Mats Ryd, som bor på Fällaren, är alla tre mycket kritiska till utvecklingen på Beckholmen som i början av 1990-talet öppnades för allmänheten men som i dag är helt instängslat utom i den centrala delen. De är kritiska till att staden låter den industriella varvsverksamheten ligga kvar och till och med expandera så centralt och i nationalstadsparken med tillhörande utökande miljöproblem orsakade av bland annat sprutmålning och blästring på varvet.
De menar att det är utbyggnaden av den storskaliga varvsverksamheten med planer på att bredda och förlänga den stora dockan, den s.k. Gustav V:s docka, som är orsaken till att de blivit uppsagda och tvingas bort.
”Allmänheten trängs bort från Beckholmen samtidigt som de kulturhistoriska fartygen, skutorna och traditionsfartygen, får ge vika och flytta undan för den tunga varvsindustrin”, säger Geir Hansteen Jörgensen.
”Staden vill gärna att vi visar upp oss för turisterna. Men samtidigt jagas vi bort”, tillägger Christer Gustavsson.
Onekligen paradoxalt.