Hänga i lampkronan som vilda bebin …
… eller leka ”inte nudda golv” i röda köket var något av vad barnen prövade på dagen före det officiella öppnandet av den interaktiva Barbro Lindgren-utställningen på Junibacken.
De fick också se ett smakprov ur den nyskrivna pjäsen Sparvel …
… med bland andra Rita Hjelm (som Sparvel) och Henric Joneskär (som mamman) …
… tillsammans med illustratören Eva Eriksson (närmast) och Barbro Lindgren själv i publiken.
Lilla Sparvel handlar egentligen om Barbro Lindgren som barn, när hon var mellan fem och åtta, vilket framgår av den biografiska utställningen som också finns att se på Junibacken …
… och där visas även det uppmuntrande refuseringsbrevet från självaste Astrid Lindgren till en ung Barbro Lindgren (då Barbro Enskog) från 1952. PS. Klicka på bilden så blir det mer lättläst!
Barnen som dan före öppningsdan testade Barbro Lindgren-världens sprillans nya attraktioner på Junibacken stormtrivdes, for runt som skottspolar, som det brukar heta.
De hängde och dinglade i lampkronan som den vilda bebin, rörde på spakarna i stjärnkikeriet för att åka till glassplaneten, kramade hunden som pruttade när man lyfte på svansen, höll för öronen när tigrarna röt, lekte ”inte nudda golvet” i röda köket och skrattade, liksom de närvarande vuxna, Barbro Lindgren själv och tecknaren Eva Eriksson inkluderade, åt lilla Sparvel och hennes mamma i den av Mikael Kallin nyskrivna pjäsen som dagligen (från 13 april) kommer att spelas på Junibacken de närmaste två åren.
Det är nämligen i två år som den den tillfälliga men påkostade (2-3 miljoner kronor) Barbro Lindgren-världen blir bestående. Den avlöser Muminutställningen som var innan. Det var Astrid Lindgrens villkor att hennes egna figurer på Junibacken skulle kompletteras med andra ”så att det inte blir ett mausoleum” som hon sa, berättar Kristina Axén Olin, ordförande på Junibacken.
Som ett komplement till den interaktiva Barbro Lindgren-utställningen finns en illustrerad biografisk utställning över Barbro Lindgrens liv från födelsen 1937 till i dag. Här visas till exempel det vänliga refuseringsbrevet i faksimil från 1952 skrivet av Astrid Lindgren när hon jobbade som redaktör på bokförlaget Rabén & Sjögren till ”Fröken Barbro Enskog” (som Barbro Lindgren hette som ogift). Astrid Lindgren skriver uppmuntrande på sitt typiska sätt: ”A l l a författare får sina första manuskript i retur så det får man inte tappa sugen för. Och det hoppas jag att den unga författarinnan inte heller gör”.
Och det gjorde inte Barbro Lindgren heller. Och nu huserar de båda Lindgrenarna alltså i samma kulturhus. Fint och värt ett besök!