Häggmispelns ännu omogna bär demonstreras av av Henry Gudmundson under naturvandringen i Hammarbyskogen på söndagen…
… och här en liten larv av häggspinnmalen inspunnen i ett häggblad …
… och här deltagarna i vandringen …
… och här den ymnigt förekommande ryssgubben …
… och ett stånd med kvastfibblor i en slänt.
De vilda blommarnas dag på söndagen lockade ut många i naturen. Jag följde med den allkunnige botanikern Henry Gudmundson med ett fyrtiotal andra intresserade på exkursion i Hammarbyskogen.
Först beundrade vi Hammarbybackens baksida som stod gul som en rapsåker, men det var inte raps utan ryssgubbe, berättade Henry Gudmundson för dem av oss som var okunniga ”ett vackert ogräs som luktar lite senap”.
Sedan frigjorde han några blad på en hägg där häggspinnmalen spunnit in sig och vi upptäckte en liten larv som slingrade omkring. Vidare kunde vi studera en häggmispel med dess ännu omogna gröna bär. ”Det var här i området som häggmispeln, en hybridart, första gången upptäcktes i landet under senare delen av 1800-talet”, berättade Henry Gudmundson.
Vi såg stinknäva, nejlikros, majveronika, trubbhagtorn, slånbär, äppelros, svinmolke, kvastfibbla, brakved, ögonskål (en liten röd svamp), humlelucern med flera, med flera. Mycket lärorikt. Synd bara att man glömmer lika snabbt som man lär sig. Ledsamt att jag kom på kant med min biologilärare i Vasa real anno dazumal. Annars kanske jag hade haft lite bättre förkunskaper och därmed förmåga att ta till mig ny kunskap. Men det är inte hela världen. Att bara promenera i skogen några timmer tillsammans med trevliga människor är vederkvickelse nog för själen.